Artikeln presenterar en ny och framväxande genre vid svenska myndigheter, nämligen värdegrunder. Värdegrundstexterna ses här som en del i en förändrad diskurs, där det blir allt viktigare att presentera den egna myndigheten positivt. I så måtto liknar värdegrunderna marknadsföringstexter, men de kan också betraktas som styrinstrument. Eftersom texterna artikulerar ett förväntat beteende, till exempel att myndigheten är effektiv och engagerad, erbjuder de ett subtilt sätt att reglera beteende hos de anställda. Artikelns fokus är värde-grundstexternas relation till klarspråksnormen. Analyser av tre värdegrundstexter visar att texterna knappast innebär begriplighetsproblem, även om de många abstrakta orden kan innebära problem. Andra problematiska aspekter med värdegrunderna är att de bidrar till att utöka myndigheternas textrepertoar, och därmed kostar arbetstid och pengar. De har också en tendens att vara kommunikativt oklara, och kan i värsta fall dölja problem, eftersom de är skrivna som påståenden (vi är effektiva) snarare än som uppmaningar (vi ska vara effektiva). Ur språkvårdsperspektiv innebär texterna en möjlighet att diskutera vilka texter som ska om-fattas av kravet på klarspråk, och kan på så sätt möjligen bidra till att begreppet klarspråk blir snävare och skarpare.Abstract:This article presents a relatively new and evolving genre at public authorities, the platform of values (värdegrund). The platform of values is presented as part of a changing discourse, where presenting the public authority in question in a positive manner is getting increasingly more important. In this respect, the platforms of values resemble marketing texts, but they are also regarded as tools for governing. Since the texts articulate an expected manner of behaviour, for example that the authority is efficient and committed, they offer a subtle way of imposing a code of conduct on employees. The main focus in the article is on the relation between plain language norms and the genre of platform of values. Textual analysis of three platforms of values reveals that there are not many problems of comprehensibility, but that the level of lexical abstraction might pose a problem for readers. There are also other problems related to the platforms of values. They increase the amount of texts and genres within the public authorities, which increases costs in time and money. They also tend to be unclear communicatively, and might gloss over problems of behaviour, since they are written in a declarative mode. From a language policy perspective, they offer an opportunity to discuss the boundaries of plain language, and possible sharpen the concept of plain language practice.